Under större delen av mitt liv så har jag på ett eller annat vis trott på ödet. Vissa saker var helt enkelt meningen att de skulle ske, andra inte. När jag blev äldre så ville jag ändå se att man hade en viss mån att bryta sig loss och göra skillnad.

Jag brukade ta exempelet med min gode vän Rikard. Han har brutit sina armbågar tre gånger. Eller krossat snarare. Första gången på en skateboard, andra gången igenom att snubbla på sina egna fötter och landa på en sten under ett kottkrig, och tredjegången när han cycklade omkull på vårens rullgrus.Det jag ville få fram var då att det var mening att han skulle bryta sina armbågar detta antalet gånger. Kanske av en anledning som ännu inte visat sig. Det som varierade var hur det skulle kunna ske. Att ödet helt enkelt tog den första, (andra och tredje) bästa chansen. Därför bröt Rikard sina armbågar på så bisarra sätt.

Det är givetvis deprimerande att tänka att alla de val man gör, redan är förutsedda och bestämda. Och jag tror väl inte riktigt på det längre. Jag tror ju inte riktigt på något övernaturligt. Eller kanske övermäktigt, iallfall. Spöken tror jag ju på. Men det är en annan berättelse. Vidare tror jag ju på en mer mental karma.

Men det sker ändå saker som jag kan känna antydningar av att det skulle kunna gått värre, eller på andra sätt. Minns såväl en gång när jag skulle ifrån Loftahammar. Åkte själv i egen bil och stannade för att tanka. Av någon anledning så fungerade inte mitt kort (första och enda gången), vid första försöket. Väl påväg så körde jag nästan på en älg. Hade kortet fungerat direkt så hade jag haft en stor älg över, och troligtvis i, bilen.

Idag har inte känts som en direkt bra dag. Jag vet inte om det beror på att solen inte visat sig, andra tankar eller något annat, men så har det varit iallfall. Jag har däremot fått en del gjort, men jag borde göra än mer. Pluggat, mekat dator, gjort klart syrrans hemsidas nya tema, spelat gitarr, läst, tvättar nu också.

Jag har haft ovanligt ont i mina fingrar på min vänstra hand idag, men jag har kört på och spelat gitarr iallfall. Efter matten så gjorde jag Joakim lite sällskap vid TVn och jag blev återigen sugen på att spela gitarr. Jag satt och klinkade lite då E-strängen gick av. Helvete, tänkte jag. Istället började jag spela på låtar som inte denna sträng behöves i, men gav mig snart. Efter det skulle jag på toan och pissa, och när jag skulle ta tag i handtaget så missade jag det och gjorde en mindre spricka i en nagel på långfingeret - och jag har inte speciellt långa strängar.

Det hela verkar ju helt enkelt syfta på att jag ska ge fan i musiken och plugga mera matte. Vilket också är precis vad jag kommer göra. Dock hade jag gjort det iallfall...

Europaparlamentet röstade i dag, med förkrossande majoritet, för att förhandlingarna om det så kallade ACTA-avtalet skall öppnas upp för insyn. Parlamentet gjorde också klart att det inte tänker acceptera avstängning av fildelare från internet som en del av detta handelsavtal.

"Äntligen har de folkvalda i EU gjort en tydlig markering. Vi har visat att vi inte accepterar hemlighetsmakeri. Vi har visat att vi slår vakt om ett öppet internet för alla. Och vi har visat att parlamentet inte finner sig i att bli behandlat som en dörrmatta" säger Christian Engström, ledamot i Europaparlamentet för Piratpartiet.

"Jag är extremt nöjd med att denna resolution har antagits. Nu måste EU-kommissionen hålla oss fullt informerade om vad som sker i ACTA-förhandlingarna. Detta är extra viktigt eftersom läckt information visar att man förhandlar om frågor som kan underminera tidigare nådda framgångar om internets frihet."

"Vi utgår nu från att vi får tillgång till alla dokument, så att vi äntligen kan börja diskutera ACTA-avtalets innehåll. Då kommer vi att ta strid för den personliga integriteten, internets frihet, rättssäkerheten och ett fritt och öppet samhälle."

"Om EU-Kommissionen inte följer dagens beslut, då kommer vi att sätta hårt emot hårt. Då är vi beredda att gå till domstol för att få ut den information vi vill ha. Och då är vi i slutändan beredda att fälla hela ACTA-avtalet" säger Engström.

För mer information, se Christian Engströms blogg: http://christianengstrom.wordpress.com/

(Klippt och klistrat ifrån Piratpartiets pressmeddelande)

Detta är en fantastisk nyhet då jag har räds över detta förbannade handelsavtal under en allt för lång tid. Saken är ju den att det i princip bara är maffian (aka mediaindustrin) som ligger bakom det, tidigare, hemliga dokumentet.

Jag läste, som tidigare nämnt, klart boken Piraterna. Den nya utgåvan. Och de har lagt till två kapitel, bla. ett om Christian Engström, och jag vill bara säga det att han är en fantastisk man och en förebild för oss alla.

Jag är oerhört stolt.

Jag har alltid haft problem med att passa in i sveriges etablerade partier. Det har alltid varit något som inte fallit mig i smaken med deras partiprogram. Hade antagligen kunnat välja dem som jag höll mest med, men det kändes ändå för oärligt.

Jag har väldigt olika perspektiv på väldigt mycket olika saker. Vill ha radikala förändringar där, men att det ska vara som det är där. Styre som så, men inte som så. Pengar ska gå dit, och dit, men inte dit eller dit. Varken känt mig som en riktig höger- eller vänsterfigur.

Året jag skulle fylla 18 och det dessutom var riksdagsval på, 2006, så kom min räddning.Redan den första dagen detta år så framhävdes ett parti som jag kände att jag direkt skulle följa, rösta och dessutom bli aktiv i. Piratpartiet. Den 2 januari var jag medlem och satt igång.

Piratpartiet var min räddning i dubbel bemärkelse. Dels så var det detta dilemma med vilket block jag tillhörde med mina tankar, och dessutom min växande oro för integritetsfrågor och fri kultur. Men problemet, som många såg det och även ser det idag, är att Piratpartiet är ett "enfrågeparti". Så är absolut inte fallet. Visst har vi en annan fokus, men dessa frågor är så pass fundamentala att de stöttar hela den värld som vi idag lever i - både i verkliga livet och på internet.

I samma veva som Piratpartiet upptagades så blev jag även intresserad av Ubuntu, GNU/Linux och fri, öppen mjukvara. Det var en helt ny värld som öppnades bakom dessa två dörrar av samma port och det fanns oändligt med möjligheter!Under denna tid som detta fortgått och mitt intresse för både Ubuntu och Piratpartiet, så har andra tankar om dess relation och framgång formats.

Många ser ju öppen källkod och dess filosofi som ren kommunsim, men jag hävdar att så inte är fallet. Öppen källkod, filosofin bakom, folket osv, det är i sin relation till detta helt opolitiskt. Det finns inget som rör poltik i dessa tankar. Visst kan man av politik påverka, eller av öppen källkod påverka poltik, men det är i sin grundlighet helt opoltiskt. Det matchar inga fack eller block och är egentligen helt oväsentligt.

Och Piratpartiet. Självklart är det poltiskt - det är ett poltiskt parti. Men det finns numera ytterligare en bemärkelse till min kärlek till detta parti av möjligheter. Piratpartiet stör över tradionella politiska block. Det finns inget blått, det finns inget rött. Inget höger, inget vänster. Piratpartister är folk ifrån alla block och tillsammans är vi något annat. Vi är lila och vi är som ett kvantal. Vi är poltiska, men inte i den världen. Vi står över alla partier, men egentligen är vi inte där.

Jag vet redan idag att jag kommer att rösta på Piratpartiet söndagen den 18 januari. Jag vet det för att jag bryr mig om min, mina nära och kära, och mina kommande barns integritet och deras rätt till ett privatliv. Jag kommer att göra det för att jag tror på en bättre och friare värld.

Avslutningsvis så vill jag citera något som en mycket god vän till mig sa för en tid sedan när vi pratade om världens framtid, inkl poltik och Piratpartiet. Min mor har tala om hur folk i hennes närhet pratatde om att de aldrig skulle skaffa barn för att de inte ville sätta dem i denna onda värld utan framtid. Jag har haft den tanken, men det Amanda sa var (inte helt exakt):- "Skaffa barn och ge dem istället chansen att förändra."

Jag ska göra, vad jag kan för det är jag som är framtiden. När jag får barn, är de framtiden och de ska få ha samma möjligheter.

Vårkänslor börjar göra sig allt mer till känna i min kropp. Mitt hjärta slår i en annan frekvens. Framförallt när man antingen tänker på vad som komma skall när våren väl är här på riktigt och när man tittar ut igenom fönstret på solens sken som reflekteras i snön på taken.

Jag vill nog ändå säga att våren är väldigt nära, om inte redan här. Förra veckan ställde jag mig i bara kalsonger på vår balkong och njöt av solskenet. Det har blivit märkbart varmare sedan dess.

Strax ska jag ge mig ut i solen för att gå och ha prov i Företagsekonomi B. Jag ser fram emot att komma ut i solskenet, men ville ändå skriva av mig lite.

Det är oerhört mycket som händer nu på samma gång, vilket egentligen är fantastiskt. Samtidigt vill jag ha mer. Men de mest radikala förändringarna kommer bli att huset i Loftahammar ska säljas och mina vår och sommarminnen därifrån kommer vara ifrån till och med 2009. Jag kommer givetvis att sakna det, och jag fick en sådan oerhörd känsla av det härromdagen att jag slängde ut ett mail till mina närmaste vänner, för att kolla om en eventuell midsommar-före-midsommar. Midsommar-firandet har alltid varit ibland det roligaste. Jag skulle vilja dela med mig av ett sådant firande med mina nya, älskade vänner och skaffa dem ett minne av denna plats och jag ett minne av dem på min gamla plats.

När huset väl är sålt så ska det bli intressant att se vad framtiden har att ge. Tänkte faktiskt ge mig ut och resa i början av sommaren och sedan bege mig till Almedalen i Juli. Jag börjar allt mer sträcka mig åt politiska evenemang och engagemang - igen. Min backup-plan.

Läste ut boken Piraterna igår och det var verkligen en fantastisk bok. Man kände allt mer hur man ville bli mer aktiv igen. Skriva historia och göra skillnad. Såsom Rick Falkvinge och Christan Engstöm.

Igenom att läsa juridik nu med, känner man än mer entusiasm inför att bli allt mer poltisk aktiv. Det kommer. Men jag får inte hänga på mig allt för mycket.

Utbildning, Piratpartiet, Ubuntu, Webbdesign, Kärlek, Gitarr, Träning, Foto och festande går inte alltid ihop. Jag har givetvis mina prioriteringar för det och skulle jag behöva lägga ned något av det så vet jag vilket eller vilka. Men jag har gärna mycket för mig, men inom rimlig mängd.

Nej, nu ska jag ut i den relativa värmen (två grader plus) och när provet är avklarat så ska jag till Loftahammar, leta skor, städa, plocka, skotta, basta och se på film med Henke och Charles. Imorgon åker jag tillbaka till mitt kära Göteborg.

Vissa misstag måste man helt enkelt begå själv. Det duger inte att någon annan gör det.

Misstag som man ofta gör själv och alltså inte lyssnar på andras kunskap angående ämnet är kärlek. Du kommer att vara olyckligt kär i både den som inte vill ha dig och den som redan har ett förhållande. Du kommer dessutom bli krossad av att leendet denne gav dig var längre ifrån kärleksfullt än vad du kunnat tänka dig.

Misstag gör vi alla, vissa fler eller oftare än andra, men vi begår dem. Vissa misstag lär vi oss av, andra inte. Som vissa kärleksrelaterade misstag kommer du göra om. - Flera gånger. Däremot kanske du inte kör allt för fort en gång till, hoppa över ett hustak eller spela in en video där du inte sjunger så bra som du trodde.

I kärlek så kommer du att falla för fel personer. Vissa av dem kommer du inte känna dig väl med och vissa kommer inte känna sig väl med dig. Men du kommer också givetvis att falla för rätt personer och du kommer att må bättre än någonsin. Du kommer även att uppleva hur en som du inte ser som rätt för dig, kommer att falla för dig. I antingen naiv tro att så inte är fallet, i osäkerhet och/eller i att du är ärlig så kommer du dessutom att såra denne.

Du kommer att göra fel, du kommer må skit och du kommer att ångra dig. Men för denna gång så kommer du bli starkare. Även att du delvis skulle göra om samma sak igen så skulle det ändå inte bli riktigt lika hårt.

Vissa saker måste du göra och du kommer aldrig att göra om dem, medans andra kommer igen.

Ofta är det ju så att äldre faktiskt har erfarenhet av den situation eller sits som du befinner dig i. Oftast så lyssnar man inte, eller iallfall inte i den mån att du faktiskt gör det som de hänvisar om.
Du tror att det är annorlunda, att de har fel, eller inte vet något om detta. Ofta har de det. Men jag tycker nog ändå inte att du ska lyssna.

Man blir starkare av att själv begå misstagen. De blir ärligare och sundare. Dessutom så faller alla pusselbitar, allt du fått lära dig under din tid, på plats när tiden är rätt. Allt kommer att kännas fantastiskt och kanske ser du tillbaka till alla misstagen med ett leende. Det är ju trots allt pga. dessa som du befinner dig där du just nu är.

Jag minns så väl när min far sade till mig, som barn, att jag inte skulle längta till saker. Sakerna som man längtade efter skulle komma fort nog.

Allt har sin tid och istället för att längta så kunde man gärna se fram mot saker och ting. Man skulle fortfarande ta vara på den tiden man hade just då, just nu.

Detta är något som jag har tagit med mig under hela mitt liv. Sedan den dagen har jag aldrig riktigt längtat till något. Jag kan ha sett fram emot något, så oerhört. Men aldrig längtat.Av samma anledning så propagerar jag för samma sak idag.

Ta vara på den tiden du lever. Alla upplevelser du kommer att få uppleva kommer att komma. De måste inte vara här idag, imorgon eller nästa vecka. Njut av att det finns tid kvar tills dess.Oavsett om det handlar om att det ska bli fredag, nästa fest, festival, semester, barn.

Det finns egentligen ingen mening med att längta. Det som du per resultat längtar ifrån, kommer aldrig att komma tillbaka. Inte en enda sekund. Gör det som ska göras idag, imorgon är en ny dag och finns det något gott denna dag så är ju bara det, helt fantastiskt.

Det spännande med detta är även det att jag på den senaste tiden har mött människor som verkligen har uttryckt sig att längta efter X. I all välmening så har jag då, liksom nu, propagerat för att de borde se fram till det istället. Komiskt nog så har en i ren humor börjat retas med mig om att börja längta istället.

Jag sitter nu på bussen, det är -3 grader ute och solen skiner. Jag tänker på vårkvällen jag och mina grabbar hade i Västervik, utanför Henkes fönster, för snart två år sedan. Där satt vi och njöt av solen, värmen, sällskapet och ölen. Det var oerhört trevligt, gött och mysigt.Jag vill ha en sådan kväll snart igen - och just nu, just precis nu, så får jag hålla mig själv för att inte säga, eller tänka "Om det bara var ikväll."

Trevlig helg, gott folk.

Detta är alltså ett svar till Cornelias fantastiska kommentar, som jag hellre svarar med ett ordenligt inlägg med.

Jag tror personligen, som tidigare sagt, på att det endast handlar om social åkomma. Många tjejer är rädda för småkryp. Skulle detta vara ett agerande utefter socialt uppfostrande? I så fall är det ju absolut ett problem. Men även de mest starka och ordentliga kvinnor som jag har mött har varit rädda eller haft sin del av respekt för småkryp. Detta må vara ett dåligt exempel, men ändå värdigt att ta upp. Jag tror ändå att våra kön har hämtat en stor del av genetik och ifrån vår biologi. Men som jag också säger, har det sociala en gigantisk förändring som följer den. Man föds med aspekter, tankar och utförande, men detta är något som helt enkelt kan tränas bort och som jag agerar på mig själv var dag.

Ett annat gott exempel på skillnader är hur män och kvinnor tar del av relationsavslut. Det är en rätt konkret skillnad. Men allt detta är ju givetvis ur mitt perspektiv och min erfarenhet.

Vem säger att favoriseringen av rosa eller blott inte sitter i generna? Det skulle väl kunna vara så? Men detta ser jag lite som ett moment 22. Troligtvis var det väl en eller flera personer som hade blått eller rosa som favoritfärg och utefter det har det blivit en norm.Men just det argumentet är helt oväsentligt och ointressant - om inte fel.Jag är absolut för jämställdhet mellan män och kvinnor. Men denna kamp ska inte gå över att gnälla på varenda litet misstycke. Som om dessa färger. Är det verkligen något som säger att en flicka inte får tycka om blått, eller att en pojke inte får tycka om rosa? I såfall är det verkligen sorgligt. Men jag ser det inte som det, och tillika är detta då inte ett problem och hör inte hemma i en jämställdhetsdebatt. Problem ska tas upp i denna, vilket detta inte är.

Anledningen till att jag tog upp det med den manliga soldaten är att jag absolut inte är låst till varken den ena eller den andra tanken. Den syn jag har, har jag för att det är det som jag kommit fram till personligen. Det är mer ett exempel på hur jag tänker. Men dessutom så säger jag återigen att den sociala utvecklingen är den som man givetvis kommer att bli påverkad av under livet. En soldats utbildning är väl ett praktexempel med dess hjärntvättning, krossande och återuppbyggande.

Varför ska det inte knytas till våra kön? De är kontraster mot varanda. Att det finns ett jämnt antal kön i denna värld är en logisk och naturlig gång av evolution, vilken har tillkommit för att vår värld behöver balans. Våra kön är balansen. Varför kan inte en kvinna låtas vara kvinnlig, eller en man låtas vara manlig? Man behöver inte tumma att kunna agera valfritt och gå miste om jämställdhet. Hela planen ramlar av bordet och frågan om jämställdhet börjar gå över mot förnedring och maktmissbruk.

Kvinnor och dess hormoner? Jag tog även upp ens pubertet. Det är ju ren sanning.Dock är det ett problem att synen på förbannade kvinnor skulle vara synonymt med PMS, det håller jag absolut med om. Men detta är ju rent dumt och borde verkligen tas upp i biologin. Detta är väl mer ett konkret problem än valet av färger. Men anledningen till att detta levt vidare är ju helt klart pga. ovetande hos pojkar och att det istället har blivit ett skämt. Vilket det dock skämtas friskt om bland de båda könen.

Men dessa hormonrubbningar har ju ändå resultat i form av att bli lättirrierad. Och det av flera anledningar och kanske egentligen inte abara av själva rubbningen i och med mens, utan kanske av rent obeag och att känna sig ofräsch i dess samband.Många kvinnor har ju dock problem med humöret under denna del av månaden - det vet jag ju mycket, mycket väl, utan att nämna några namn.

Dessutom rör ju detta missförstånd att pojkar och män har sitt totala missförstånd och oförnuft att se vad de gjort fel, eller att inte förstå när det är dags att lägga av osv.Alltså att kvinnor i sin majoritet oftast blir förbannade på den skiten som vi killar gör, oavsett tid på månaden. Det får man absolut inte glömma. Men att lägga det på hyllan och säga att det inte finns tillfällen att överreagera av hormonernas rubbning är också fel.Vi kan lika gärna ta upp en gravid kvinna som exempel. Dessa båda rubbningar, och dessutom puberteten kommer ju som anledning av könshormoner.

Könshormoner som män och kvinnor inte delar och alltså faktiskt gör oss olika - av rätt anledning, balans.

Men absolut. Problemen med att en person är man eller kvinna och inte en generell individ finns ju. Men yttrandet baseras ju ändå, som jag ser det, på hur det just yttras.Är baktanken med den neutral eller till godo så är det inget problem. Men att yttra sig och använda motsatt kön som skällsord är helt åt helvete.

Och tack så oerhört för din kommentar, Cornelia!Kramar

Vår värld är skev. På flera, flera, flera olika vis. Däribland är synen på pengar. Att pengar får världen att gå runt. Att pengar är meningen med livet. Att ditt livs hela gång ska reflekteras i dina ekonomiska val och besparingar.

Skitsnack.

Men detta återspeglas konstant i media, i politik och i våra allas syn.

Se på mediaindustrin med deras små förbannade siffror, lobbyorganisationer och all skit. Varje år läggs det en miljard kronor på att jaga fildelare av musik. Musik är ingenting utan dess lyssnare, dess konsumenter, och fortsätter man att jaga dessa på dessa sätt så kommer de att fly fältet. Men om man istället vänder på det så skulle det ju vara intressant att se hur musikbolagen skulle stå om de nu inte lade en miljard på skit som dessutom motar utveckling och skapar lagar och direktiv som kränker var persons integritet.

Att allt detta handlar om pengar, ger sig ytterligare till känna när man ser och får höra om hur hårt de gigantiska filmbolagen håller i sina upphovsrätter och tvingar med sig lagliga filmtjänster, vilka sedan kränker upphovsrätten själva.

Jag talar om Voddler och deras klient som byggde på XBMC, som bygger på öppen källkod under GPLv2-licensen. Dock så gjorde de inte källkoden för sin klient tillgänglig - vilket är en av grundprinciperna i GPL. Alltså gjorde de sig skyldiga till upphovsrättsbrott.

Men varför var detta så enkelt gjort när de lyder maffians ord till punkt och pricka?Jo, för pengarna.

Öppen källkod är i princip synonymt med gratis. Voddler tänkte väl sig en Win-Win. Att få en start på en klient, vidareutveckla denna, skaffa kontrakt med filmbolaget och sedan inte bry sig mer. Well, så fungerar inte världen och så fungerar inte internet.

Vi lever alltså i den värld där de med pengar har makt och får det, eller kommer dit som de vill. Det ärliga, moraliska får stanna kvar i skiten. De blir nonchalerade för deras öppenhet och får inget tillbaka av vad de ger.

Denna värld är skev och våra politiker vet det. De styrs ju trots allt av det eller den.(Och då menar jag inte av folket)

Har ni sett en sådan makalös dag? Jag hoppas att ni har ett lka fantastiskt väder utanför som jag har.

Dagar som dessa som får mig att tänka tillbaka på gymnasietiden. Jag mådde inte speciellt bra under vintern i tvåan. Men en dag när våren började göra sig känd så cycklade jag hem mellan två lektioner, kokade lite kaffe, öppnade fönstret och satte mig på fönsterbrädan. Där satt jag och njöt över solens värme, kaffet och ur högtalarna strömmade Hootenanny Singers - Saknar du något min kära.

Det var en tid då allt löste sig. Nu är jag i en tid då allt är löst. Jag sitter här med mitt kaffe, med solskenet utanför fönstret. Idag är dock en dag som man lyssnar på Flight of the Conchords.

Men tänk. Tänk om någon månad, eller kanske några veckor, så kanske man kan springa runt där ute på gräsmattorna som gjort sig synliga. Stå på händer, tumla runt i gräset och skratta så att man får träningsvärk i magen.

Nu ska här pluggas och sen iväg till gymmet.

Under en rätt lång tid har jag varit rädd för att lägga mig. Allt med att lägga sig skrämde mig. Tystnaden, tankarna i mitt huvud. Mest just tiden med detta. Att mitt liv inte var som jag ville och paniken som infann sig.
Fakum är att jag varit rädd så länge att det blivit en vana av av somna till något. Det var så jag försökte komma undan mina tankar - igenom att försöka somna till en film eller en serie.

Tiderna har förändrats. Jag är inte längre rädd för huvudkudden. Jag älskar vart jag är i mitt liv. Hur pass långt jag ändå har kommit. När jag numera inte somnar direkt när jag lagt mig, som nu, så är det inte pga. att jag är orolig över de valen jag gjort, vad jag kunde ha gjort annorlunda. Eller vart jag är och med vem.

Jag oroar mig fortfarande lite för hur jag ska hinna med allt jag har att göra med. Men detta är naturligt och inget som oroar mig i den mån som tidigare.

Kort sagt mår jag fantastiskt.

Det enda som oroar mig med framtiden, med mitt och andras liv är Sveriges politiker. Men jag har planer. Tillsammans är vi starka och vi ska få nog få dem att förstå att de inte kan göra som de vill. Det heter ju faktiskt folkvalda.
Postad med Drupal Editor