Daniel Holm

Jag har kommit väldigt långt med mig själv ifrån vad jag var för ett par år sedan - ett jävla arsel.
Ett riktigt jävla arsel. Högljudd, jobbig, respektlös, extremistisk, arrogant och helt enkelt en naiv liten skit. Jag krossade hjärtan och människor.

Jag är längre bort än vad man kanske skulle tycka vara möjligt. Det jag är idag är vad jag vill och velat vara. Jag hade dock ett återfall i tankarna att jag fortfarande var ond för en tid sedan. Men efter några samtal med folk som känner mig som bäst, så ändrades dessa tankar.

Nu är det ju givetvis så att jag inte är någon jävla teddybjörn för detta och vissa kan säkert fortfarande tyck att jag är ett arsel, och i vissa fall är jag nog det med. Men jag bryr mig inte. Det är deras förlust och är jag ett arsel så är det inte utan anledning - jag är dessutom inte långsint.

Jag är nöjd med den jag är. Nästan fullständigt. Det som brister är att jag ibland lägger mig eller hukar mig för andras tankar. Att jag inte orkar ta striden. Men jag börjar finna mig allt mer ilsken på oförstående människor. På människor som tror sig vara så jävla öppna, men som ändå sätter människor i fack och begränsar dem. Jag blir förbannad att de är så blinda.

Jag ser mer. Jag är öppen. Jag blir riktigt förbannad och jag kommer att ta ett steg tillbaka för att sluta rygga. Att jag gjort det förrut har varit för att jag vill ha perspektiv, för att jag är just öppen och kan absolut ändra en åsikt. Nu ser jag bara hur andra utnyttjar denna egenskap hos mig och är allt för stängda själva.

Jag tänker inte hålla fast vid vad som bara för att. Nej, så typisk har jag hållit mig borta ifrån länge och ska fortsätta med det. Men nu ska andra få höra.

Jag är irriterad över vissas blickar och ordval till och om mig. Det är inte bra för mig att samla - nu ska det ut. Det har nu börjat.
Postad med Drupal Editor

Vissa misstag måste man helt enkelt begå själv. Det duger inte att någon annan gör det.

Misstag som man ofta gör själv och alltså inte lyssnar på andras kunskap angående ämnet är kärlek. Du kommer att vara olyckligt kär i både den som inte vill ha dig och den som redan har ett förhållande. Du kommer dessutom bli krossad av att leendet denne gav dig var längre ifrån kärleksfullt än vad du kunnat tänka dig.

Misstag gör vi alla, vissa fler eller oftare än andra, men vi begår dem. Vissa misstag lär vi oss av, andra inte. Som vissa kärleksrelaterade misstag kommer du göra om. - Flera gånger. Däremot kanske du inte kör allt för fort en gång till, hoppa över ett hustak eller spela in en video där du inte sjunger så bra som du trodde.

I kärlek så kommer du att falla för fel personer. Vissa av dem kommer du inte känna dig väl med och vissa kommer inte känna sig väl med dig. Men du kommer också givetvis att falla för rätt personer och du kommer att må bättre än någonsin. Du kommer även att uppleva hur en som du inte ser som rätt för dig, kommer att falla för dig. I antingen naiv tro att så inte är fallet, i osäkerhet och/eller i att du är ärlig så kommer du dessutom att såra denne.

Du kommer att göra fel, du kommer må skit och du kommer att ångra dig. Men för denna gång så kommer du bli starkare. Även att du delvis skulle göra om samma sak igen så skulle det ändå inte bli riktigt lika hårt.

Vissa saker måste du göra och du kommer aldrig att göra om dem, medans andra kommer igen.

Ofta är det ju så att äldre faktiskt har erfarenhet av den situation eller sits som du befinner dig i. Oftast så lyssnar man inte, eller iallfall inte i den mån att du faktiskt gör det som de hänvisar om.
Du tror att det är annorlunda, att de har fel, eller inte vet något om detta. Ofta har de det. Men jag tycker nog ändå inte att du ska lyssna.

Man blir starkare av att själv begå misstagen. De blir ärligare och sundare. Dessutom så faller alla pusselbitar, allt du fått lära dig under din tid, på plats när tiden är rätt. Allt kommer att kännas fantastiskt och kanske ser du tillbaka till alla misstagen med ett leende. Det är ju trots allt pga. dessa som du befinner dig där du just nu är.

Påpekas var man eller kvinnas intelligens utefter deras tolkningar av händelser och kommentarer?

Är det bevis på att man är ointelligent när man misstolkar saker av alla dess slag? Som när en stackars person (minns inte om det var en man eller kvinna eller vartifrån) skickade in en insändare i tidningen och inte förstod hur kommunen kunde låta MC Donalds starta inne i staden. Hon trodde att det var ett kriminellt MC-gäng, inte en snabbbadskedja vid namn McDonalds.

Säg att du har ett prov och du har pluggat en del, läst vad som krävts. Provet består av den del statiska frågor som det egentligen bara finns ett svar på, och flera frågor där du får spegla dina tankar - dina tolkningar.

Bättre tolkningar är lika med bättre betyg. Så är det ju. Menar inte att det är något bra eller dåligt, bara en tanke jag fick.

Att förstå sig på sammanhanget, tolka det till sin fördel och faktiskt få det ur sig, måste ju vara det som har en stor bidragande effekt över vad som anses vara intelligent eller ej, eller de som anses vara intellektuella eller ej.

Allmänt gehör och läsa det som inte direkt står. Det är imponerande och jag vet flera vänner med denna egenskap - lika många utan. Vilket också är väldigt intressant just då dessa människor befinner sig på en viss intellektuell skala och deras kunskap om att tolka är synonym.

Allt är verkligen inte skit. Verkligen inte. Nog att jag just nu känner för att börja asgarva åt mig själv och absolut inte visa någon vördnad och förlöjliga mig själv till sömns, men jag känner samtidigt en annan känsla; Mod, styrka och värme.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig och kanske får jag inte vara lycklig för att det jag tror skulle göra mig lycklig är fel. Att jag gjorde fel, att det är fel val eller oriktigt.

Olyckligt kär kanske jag är. Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte om jag håller mig för att vara eller att jag håller mig för att inte vara. Slutet kom iallfall ärligt och uppfriskande. Jag har länge hållit mig ifrån att säga detta, men kanske är jag ändå inte redo för att nytt förhållande.

Just för att jag nyligen kom ut ur ett väldigt långt. Anledningen till att jag inte velat säga det är för att det låter som; - "Äh, jag bryr mig inte. Jag var ändå inte redo". Så är verkligen inte fallet utan jag bryr mig, men känner samtidigt en viss lättnad. Tänk om man fått det man ville och sen inte kunde uppfylla dennas tanke om kärlek för jag inte är laddat sedan den senaste utkörningen. Det har jag förvisso haft i åtanke hela tiden, men jag har velat vara redo!  För samtidigt känner jag mig inget annat än monogam. Holmen dig för en lång tid sedan.

Dock finns all säkerthet till att jag är helt över Anneli. Jag har varit säker på det rätt länge, men efter en hetsig diskussion så fick man kastat i ansiktet att jag inte kommit över henne och att det var därför som jag uttryckte mig som jag gjorde. Jag höll inte med, men blev ändå osäker efteråt. Nu är jag dock som sagt ännu säkrare på att så är fallet - både nu och då.

Jag känner däremot tyvärr fortfarande viss ilska. Samtidig glädje. Men ilska. Och jag står fortfarande fast vid en del av det jag sa. Moralen saknas.

Kanske är det som Gabriella sa, att man måste vara riktigt nere för att kunna komma upp. Nog att det var en kort nedtid, men jag fick ut mycket av det. Kanske är tiden orelevant? Kanske var jag bara trött då? Och grinig?

Att aldrig haft en chans ifrån början ger en ändå det förnuftet att man då inte gjort något fel under resans gång. Och det var ju egentligen detta som jag ville skulle skett ifrån början. Men samtidigt råkade jag komma i en situation som är så löjlig så det finns inte och att jag inte såg den komma! Haha, ja. Jag säger nog det. Jag ska förlöjliga mig till sömns och imorgon fortsätter mitt glädjerus!

Någon som vill ha lite?

Godnatt, mina kära vänner!Pöss!